fredag 18 december 2009

Avatar 3D

Jahapp, då var man på nattbio igår då. James "Aliens-Terminator-Titanic" Camerons senaste rulle i 3D! Avatar.

Fan vad jag aldrig mer ska gå på nattbiopremiär på en storfilm på Rigoletto. Tusen pers som ska sitta i salong ett ska hämta biljetter och köpa popcorn samtidigt. Dessutom är klockan midnatt så man kan inte köpa popcorn på Saga heller. Man är dömd att förlita sig på de fyra stycken stackars satar som står där bakom disken och häller upp cola. Klockan var tjugo i tolv, filmen började 23.59 och jag stod i mitten av den kaosartade massa av människor som skulle vara kön. Femtio pers framför och femtio pers bakom. Jag har varit med om det här förut och det finns ingen situation som stressar upp mig mer. Det handlar inte om popcornen egentligen, de skulle jag kunna vara utan, den här sinnesstämningen rör sig utanför popcorn och bio och rör vid någon sorts primalångest. Nu jävlar har jag stått här i tio minuter, då kan jag lika gärna stå tio minuter till. Popcornen var till och med lite viktiga till den här filmen, jag ville inte tänka mig två och en halv timme ögongodis och popcornkastande idioter utan läsk och snacks. När jag började närma sig kassan märkte jag att den kön jag stod i egentligen var kanske åtta köer eftersom kompisgänget framför flerdubblats under några minuter. Ungefär femton idioter hade nu trängt sig in från sidan. Jag upprepar ordet IDIOTER! Fy fan. De var fula också, vilket av någon anledning gjorde mig ännu argare. Nu hade jag börjat svettas också, det var varmt av alla tonårshormoner och anti-acnemedel som susade runt i lokalen. Min vän Martin stod bredvid mig och försökte lugna mig med att prata om annat. Det gick inte. Om jag hade varit smart hade jag sagt till då direkt när gänget ställt sig längst fram i kön men min rädsla för att göra bort mig och min rädsla för att få popcorn i nacken under hela filmen hindrade mig. En av killarna hade dessutom nyligen gjort en näsoperation vilket såg mycket obehagligt ut. Jag bestämde mig för att vänta på att de skulle göra något mer uppenbart fel, något hållbart jag kunde kasta mot dem, jag vet inte vad det skulle vara. Jag antar att jag hoppades på att de skulle börja putta några försvarslösa ynglingar och att jag då kunde stiga fram med barsk röst och kontrollera situationen. Herregud var kommer allt det där ifrån? Jag hatar sådana människor, det finns inget värre än att bli tillsagd, även om, eller kanske framförallt om, personen har rätt. Jag bestämde mig alltså för att vänta, sprang till Saga, upptäckte att det var stängt och kom tillbaka igen, Martin, Robin och Isabella höll min plats. När det nu stod två nya typer precis framför mig kokade min hjärna över. "Hörrni, har ni stått här länge eller?" De svarade: "Ja, det tror jag." De var något äldre nördar, nitton, inte sexton, och mötte inte min blick. Jag insåg att jag tagit fighten till fel människor. Det här var inte idioter, dessa människor var som jag. Sköna killar som trängt sig för att de måste och för att de visste att alla gjorde det och som skämdes för det. De tittade rakt fram, alltså inte på mig och lyckades hosta ur sig någonting om att de varit och hämtat biljetter och att maskinen var sönder. Jag fattade ingenting men jag skämdes. Nu hade jag blivit den tråkiga paragrafryttare jag själv hatar. Lite framför mig i kön stod en stackars pojke i femtonårsåldern. Han påminde om mig själv när jag var yngre, liten och tunn, fula kläder och extremt blyg. Han började lyssna på mina muttringar om idioter och jag märkte det för hans huvud svängde åt mitt håll lite då och då. Uppenbarligen höll han med. Stackarn hade fått uppdraget att köpa popcorn av sin lille far som stod en bit bort och höll på att sprängas av samma ilska jag kände. Anledningen att jag inte rörde mig framåt var troligen på grund av den lille killen. Jag ville inte pressa på när han stod där och han var alldeles för timid för att göra några rusher mot kassan. Jag började snacka lite med honom. "Jag torr vi måste pressa på om vi ska komma någonstans". Jag rörde mig framåt och då förbi honom eftersom han inte lydde. Detta märkte inte jag förrän hans lille far började gasta om att jag trängt mig. Jag tittade på honom och sa: "Jag tränger mig inte, jag kommer att låta honom gå före". Herregud, han kunde ju inte veta att det var sant. NU började filmen där inne skrek någon och någon annan skrek: Kom igen scifinördar, filmen börjar spring in! Detta fick fart på den lille pojken, han muttrade något, lämnade kön och gick in tillsammans med sin lille far. Det var trist att han inte fick något popcorn men nu hade jag i alla fall chansen att pressa på och få mina! Med min bioklubbspoängköpta klassikermeny gick jag nu med bestämda steg upp mot balkongen, krånglade mig in till rätt säte och satte mig. Allting var jobbigt, min jacka låg fel, min läsk spilldes ut, var är min mobil? men filmen hade inte börjat. Det var bara 3D-trailrarna som börjat. Nu hade jag fem minuter på mig att lugna ner mig och sätta mig tillrätta. Lugnet la sig långsamt över mig och jag beredde mig på två och en halv timme gulliga, blå utomjordingar. Från och med nu ska jag bara se filmer på Fontänen i Vällingby. Där är inte en käft.

Filmen var ok. Jävligt snyggt och fin värld med blåa figurer. Handlingen hade man sett förut och klichéerna var där som vanligt. Något oförståeligt varför folk klappade som tokiga efteråt.

Här har vi trailern till Iron Man 2

Iron Man 2 trailer

Enjoy!

2 kommentarer:

  1. ironman, shit... grym
    /tomtar

    SvaraRadera
  2. kö-ilska är värsta ilskan. men jag tycker synd om den unge grabben och "lille far". /BUBBA

    SvaraRadera